30 April - Valborg

18 april - Du kan gå din egen väg

Och då känns allt hopplöst igen...

12 April - If i can´t have love, i´ll take sunshine

Vet inte vem du är eller varför du läser. Vet inte heller om några av dessa orden som jag skriver ner har någon inverkan på dig. Det enda jag vet är att jag älskar att skriva. Känna hur orden flödar ner igenom mina fingrar ut på tangenterna. Ord har aldrig varit min starka sida när det gäller att prata. Samtal och diskussioner är inte det jag gör bäst. Länge har jag haft svårt att förstå vart det kommer ifrån? Hur jag blivit sådan. Men som de flesta sakerna som vi har inom oss är ett resultat av vår uppväxt. Den jag är är ett resultat från det jag varit med om. När jag skriver finns det ingenting jag behöver försvara. Oftast skriver jag endast för mig själv, ibland skriver jag så att ni får läsa. Men sällan behöver jag förklara eller försvara mina ord. Vissa kan kanske se det som ett sätt att gömma sig, att aldrig behöva fundera ut varför jag tycker som jag gör. Kanske gömmer jag mig, men jag vet alltid varför jag tycker som jag gör. Tanken att jag ska behöva försvara det är så obekant och obekväm för mig att jag sällan sätter mig i situationer som dessa. Vill inget hellre än att hitta någon som är beredd att sätta sig ner och lyssna på mig. Ta den tiden det tar för mig att söka efter ett svar- tiden att formulera och förklara. Det finns så mycket inom mig som ingen får se. Eller jag tror att så är fallet. Nyligen fick jag förklarat för mig att jag har ofta fel bild av vem jag är. Att den jag tror mig vara är inte det folk ser, utan de ser så mycket mer än det jag tror mig visa. Jag ser mig fortfarande som det lilla barnet som präglades av sin uppväxt och som ibland kan önska att jag fick göra det på ett annat sätt.