5 Juli 2015 - Enhörningar

En dag i taget konceptet fungerade. Efter några dagar i mörker så känner jag mig lättare och livet känns inte lika hårt och hopplöst. Denna gången handlade det bara om några dagar, inte veckor som förut. När dessa perioder är över så inser jag hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Vissa blir aldrig av med detta mörker och dessa känslorna för vissa så är det ständigt närvarande. Jag blir väl aldrig helt av med dem heller men jag har fler bra dagar än dåliga och jag hoppas att alla någon gång får känna hur det är att vara helt fri och må bra ända in i själen.

Det som fått mig att må bra idag är hästar, en väldigt speciell häst, våran egen. När livet känns tufft så har jag alltid känt en trygghet i stallet och bland djur. De ser oss på ett annat sätt och vi kan vara oss själva med dem. Det finns nått magiskt med hästar som att de egentligen är enhörningar som visar bara sitt rätta jag till dem som behöver det.

2 Juli 2015 - The Longest Ride

Då var det dags för de här dagarna igen. De dagarna som automatiskt kommer när jag blundar och inte lyssnar på alla signaler som min kropp skriker ut. Den där rösten inom dig som säger att du borde tagga ner och vila, känner du till den? Jag vet vilken den är, känner till den väl. Lyssnar vi på den? Ibland kan jag lyckas och då kan jag klara mig länge utan de här dagarna. Nu har jag inte lyssnat på ett tag. Nu har jag varit döv och korkad eller så hoppades jag att jag var normal igen och kunde leva som alla andra. Men så är inte fallet. Jag är inte som alla andra, jag har inte kraften att leva ut i fingertopparna utan jag måste ta det sakta och försiktigt. Tänka i förväg när jag borde stanna hemma och vila. Vilken energi jag kan slösa i vilka sammanhang.

Det jag tycker är jobbigast med en dag som denna är att jag får tid att tänka och tänka för mycket. Förstå mig inte fel, jag tänker och analyserar allt hela tiden till vardags vilket gör mig mer än tokig. Skillnaden nu är att jag tänker på sådant som jag vet inte riktigt stämmer. Negativa tankar. Jag vet att detta inte är förankrade i verkligheten men det går inte att få tyst på dem trots det. Om du någon gång mått riktigt dåligt så vet du kanske vad jag pratar om. Om inte så är jag så glad för din skull. 

Det enda jag kan göra är att försöka ta en dag i taget. Leva i nuet samtidigt som jag intalar mig att morgondagen kommer bli lättare. Fokusera på det positiva. Lyssna på musik som får dig att minnas bra dagar. Håll hårt i de minnena och kanske så hittar du nya en dag.