Jag vet inte hur jag ska göra eller vad jag skulle säga? Hur ska jag betee mig om jag skulle hamna öga mot öga med det som var.. Jag vet inte och jag vet inte om jag vill veta.. Norrland har alltid gett mig ett lugn, men just nu vet jag inte vart jag ska ta vägen. Det enda jag kan göra är att ta en dag i taget. Andas och ta ett steg fram. Jag är bland människor jag älskar och som finns där och just nu räcker det som det är.
om en vecka så börjar nya äventyr. en ny stad, 28 nya ansikten (dock en jag redan känner :)) ett nytt boende och en ny vardag. Jag är rädd men glad! Jag vill utvecklas mot den jag är, inte stanna kvar i det förflutna och älta det som kunde varit. Jag vill gå vidare och det har jag gjort. tror det iaf.
känner mig hemma nu. men här kommer jag inte stanna.
Gud får leda mig dit jag ska.. Nu blir det Ulricehamn! AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar