Det har gått många år nu sen början. Kommer du ihåg när jag flyttade hit sju år gammal, osäker och blyg. Hela min vardag hade förändrats och du var en av dom som skulle bli en del av min nya vardag. Två små fötter på en ny skolgård, här skulle jag spendera min tid. Du har alltid gett mig trygghet, det är sån du är. Jag har alltid kunnat lita på dig, skulle jag ringa om hjälp så skulle du dyka upp. Det är så många gånger jag velat ringa. Så många gånger jag önskat att du skulle ringt. Men det har aldrig hänt och om jag känner oss båda så kommer det aldrig hända..Vi känner inte varandra mer, det är nog mest mitt fel...Vi lever olika liv och risken är att de är för olika nu..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar