graderna har fallit till +12 efter en dag med värme. Äntligen kändes det som sommar, men snart övergår det till regn. Som det alltid gör i Göteborg. Jag kryper ner under täcket med en kopp te och en skål med vattenmelon. Både värme och kyla för att motverka smärtan i min hals. Den återkommer alltid såhär under sommaren. Som att det är en sommargäst jag inte bjudit in med som ändå knackar på och släpper in sig själv.
När man var liten och sjuk så var det alltid mamma som tog hand om en. Eller så var det i min familj. Hon som kollade till mig eller hämtade mig från skolan och bäddade ner mig i sängen. Men nu är det ingen som gör det. Ingen som bryr sig det lilla extra och kramar om en när det behövs. Det var länge sen jag fick en lång, mysig, kärleksfull kram av någon jag brydde mig lite extra om. Nu när jag är sjuk så behöver jag det mer än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar