Rosa moln? Tror inte det!!

Glöm det sista jag sa! Det känns som att jag ligger nedtryckt och inte kan andas. Som att allt i hela världen tvingar mig att ligga ner så att någon har möjlighet att sparka på mig. Känslor är det värsta, det kan få en att må bra och de kan få en att må skit. Just nu så tillämpas det sista bäst på mig. För ett halvår sen önskade jag mig något. Att jag skulle få uppleva nått speciellt som jag inte gjort förr. Jag tar tillbaka det, för om det känns såhär så vill jag inte ha med den känslan att göra.. Vi borde kunna vara starka i oss själva, inte behöva någon annan för att göra oss hela. Kunna stå starka och inte bry oss om vad andra tycker, eller inte tycker!