Vi kan tala sanning och vara på riktigt. vi kan försöka visa vem vi är och säga alla rätta saker. Men hur äkta är vi egentligen, hur ärliga är vi egentligen? är vi de vi är för att vi vill vara dem, eller speglar vi oss för mycket i alla andras speglar? Jag tror vi speglar oss för mycket. Längtan efter att vara älskad är så stor att den skymmer vilka vi är.. Vi gör oss till dåliga kopior av oss själva. Måste sluta försöka visa upp den bästa sidan av oss, visa upp det fula istället. det svaga. det trasiga. det smutsiga. Det är bättre att alla ser det först för då är det inte lika viktigt att försöka vara fin sen.
Någongång i mitt liv kommer jag våga vara helt ärlig. säga det jag känner utan att bry mig om konsekvenserna. göra saker jag aldrig vågat. men tills dess så kommer jag gömma mig bakom någon annans spegel..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar