Nu får det ta stopp. Jag tar en paus. Jag har gett allt jag kan men jag får ingenting tillbaka. Alla vet att det går inte att ge och ge och ge för tillslut så finns det ingenting kvar. Vi måste fyllas på och vi måste få tillbaka, thats the way of life. När människor runtomkring mig stänger av så blir jag förvirrad. Har inte livet visat på att vi måste öppna upp oss för att nå våra drömmar. Vad hände då?... när det enda jag lärt mig är att stänga av och stänga in. Jag är en stängd bok. En sång dagbok som vi hade när vi var små, en sådan med ett litet lås på. Låset var aldrig så värst svårt att öppna, det krävdes aldrig hjälp av nyckeln, men det krävdes att vi ville öppna den. Viljan att utforska vad som fanns bakom omslaget. Men vill du inte det så Fine! Släpp taget då och bränn upp skiten. För vem har nytta av en bok du aldrig haft intresset av att öppna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar