vill må bra en hel dag. skulle det inte vara underbart? ångestfri och ångerfri. tänka sig hur fantastiskt det skulle kännas. fri och fridfull. hur kommer vi dit? finns det ett sådant tillstånd? just nu drömmer jag om det. när människor pratar om sina liv och den kamp som funnits där så har jag alltid lyssnat med nyfikenhet och intresse. som att svårigheter är någon slags fin silverkant till livet och när vi passerat de så är de fint att lyssna till. men innan vi passerat detta extremt kämpiga så önskar vi, med varje liten del av kroppen, att vi ska slippa. hjärtat gör ont för vi hoppades ju att vi aldrig skulle behöva hamna där. aldrig känna den sorgen som kommer med dessa svårigheter. den sorgen tillhörde alltid någon annan, långt bort och någon diffus. eller så tillhörde den någon som kämpat igenom och återställt det som gick sönder. den kan till och med ha tillhört någon som klarat sig igenom den och blivit starkare trots detta. men den skulle aldrig tillhöra mig, eller någon som är en del av mig. vi kan inte förstå oss på varför eller hur. vi måste bara acceptera att det är så. acceptans är ett måste i en sådan situation. vi måste kunna tänka på oss själva men ibland så såras andra mer av vår sorg än vad vi tror!
The Heartache Can Wait - Brandi Carlile
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar