Det är som att mitt liv står på standbye. Jag väntar på att någonting ska hända eller att jag ska hitta det som gör att mitt liv tar fart. Men allt står bara still. Inga framtidsplaner. Inga drömmar. Ingenting. Min kropp värker och det känns som att den håller på att lägga av ibland. "Men jag är ju fortfarande ung" det är vad alla säger.. Den kommentaren gör ont, som att jag inte förtjänar att ha ordning på mitt liv nu? Alla jag känner verkar ha det. Vad är det som gör mig så annorlunda?
Ibland kan jag sitta ner och fundera ut min femårsplan. Om fem år så ska jag ha koll. Då ska mitt liv vara klart funderat ut. Men tänker jag tillbaka fem år så har jag inte mer koll än vad jag hade då. Självklart har jag växt upp och utvecklats, men hon som lever inom mig är den samma. Vissa stunder vill jag tillbaka till då - när allt var framför mig. Tänk om jag hade gjort vissa saker annorlunda. Då kanske jag inte hade varit så ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar