Klockan 21 drog vi oss till våra rum. Men två timmar senare sitter jag fortfarande vaken och tänker.
Tänker på livet, på kärlek och på det vi en dag ska nå; döden. Vi kan aldrig veta när vår tid är klar här på jorden. När klockan är slagen och vi somnar in. När himlen kommer möta oss.
Jag vill leva ett liv där jag känner att jag inte slösar tid. Tid att tänka på det jag vill istället för att verkligen leva. När är det nog? När ska jag ta tag i det jag verkligen längtar efter? Kärlek! När ska jag finna den, eller när ska den finna mig? Jag stapplar igenom livet med en längtan.. Det kanske inte är min tur bara.. jag kanske inte har den turen.. Jag faller fel helt enkelt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar