leave the past in the ground.
Varför ska det vara så svårt. Inte för att det är en del av mig på det sättet så är det ändå nått jag går och bär runt. Jag har ingen rätt att bära på detta, att tycka såhär. Det är inte mitt! Några dagar till så är det över... Eller kommer det vara det? Kommer jag bära runt denna känslan in flera år? Som sist jag gjorde det?
Att sätta sig i denna sitsen är som att säga att jag inte är värd mer. För jag är inte värd detta! Omöjligt att det skulle gå min väg.
Its always darkest before the dawn
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar