God´s not dead!

Alla som känner mig vet att jag är kristen, att jag tror på Gud. Många säger att de tycker att det är skönt att jag inte trycker på min tro på andra. Att jag inte försöker övertyga folk i min omgivning att Gud existerar eller att kristendomen är den enda sanningen. Jag vill be om ursäkt om detta är bilden ni har av mig. Min kristna tro är större och viktigare än vad ni har förstått. Jag skulle inte påstå att jag tillhör en religion. En religion för mig är ramar, krav och måsten. Jag har en personlig relation med Jesus, Gud och den helige anden. Okej nu blev ni säkert skrämda eller rynkade på pannan för att jag nämnde "den helige anden". Eran reaktion är inte helt oväntad. Skulle jag istället sagt att jag tror att det existerar demoner och onda andar så tror jag att eran reaktion skulle vara helt annan. Mitt erkännande att det finns en gud, alltså Gud, innebär min tro och erkännande av en andevärld. En värld vi människor inte fullt ut förstår eller ser. Den helige anden är våran hjälpare som Gud har skickat ner till oss här på jorden, vårat skydd och hjälp att följa den väg som Gud lagt framför oss.

Många anser att kristna använder Gud som en krycka när livet är svårt eller som ursäkt när livet är för komplicerat. Gud är inte min krycka, han är min frizon. Jag går inte till kyrkan, läser bibeln, ber eller lyssnar på lovsångsmusik för att jag tror att jag måste det. Jag gör det för att jag vill lära känna Gud, jag vill lära mig mer om vem han är och vad han vill göra med mitt liv. I en relation så umgås vi med varandra, vad annars är det för relation? Livet med Gud, livet med Jesus är inte en dans på rosor. Det är en dans på rostaggar, vi går ständigt på taggar som samhället och människor lagt ut för oss. Ord kastas i våra ansikten, gräver in sig i våra hjärtan, stampar och sparkar på oss. Trots detta så kommer jag aldrig överge Gud. För att jag vet att han finns. Han är inte död. Han lever. Jag har varit med om många bönesvar och möten med Gud, hört människor berätta om helanden och upplevelser. Människor har berättat saker för mig om mig som de aldrig hade kunnat veta, men Gud finns och talar igenom hans folk.

Vi människor är som barn. Vi vill klara oss själva, vi vill ha kontrollen. Varför ska vi lita på Gud? Tro att han finns? Om jag bara har mig själv att hantera så finns det ingen annan att skylla på om nått går fel. Annars så skyller jag bara på Gud när allt går fel. Jag har inget svar på varför människor dör av sjukdomar eller varför onda saker händer goda människor. Jag vet att du inte vill höra orden"mina planer är inte Guds planer, och mina vägar är inte Guds vägar". Men så är fallet. Vi kan omöjligt förstå varför Gud inte griper in i vissa situationer när vi vet att han kan. Vi människor har en fri vilja att göra onda saker. Jag tror att det finns alltid någonting gott kvar efter allt jobbigt. Det är inte förrän ovädret är över som vi ser ljuset igen. Jag vet att ovädret kan hålla i länge.

Mina två depressioner har varit mörka. Det fanns tillfällen då jag inte såg någon anledning att leva. Varför skulle jag ens orka med detta livet? Jo för att Gud finns, för att den kärleken som finns att hämta hos han är oändligt stor. Den kraften som finns att hämta är större än allt annat. Han kräver ingenting av oss, vi behöver inte ändra på oss, vi behöver inte fixa till oss innan vi kommer till honom. Vi behöver inte vara någonting, för i hans ögon så är vi den förlorade sonen som äntligen kommit hem. Allt vi är och allt vi har älskar han, även om vi tror att han tycker att det är fult så tycker han att det är vackert. Det finns inga krav hos Gud. Jesus har dött så att vägen till Gud ska vara fri och kravlös. Det enda som behövs är att säga att vi tror på honom.

Det är så enkelt det kan vara. Jag tror på Jesus. Jag lever mitt liv för Gud. Det är många i min omgivning som inte vill förstå eller ens höra mig prata om detta. Det är så ofta som jag vill berätta om allt jag upplevt och det jag varit med om. Detta är ingen nallebjörn som jag har burit med mig sedan jag var barn. Detta är ett aktivt val som jag har gjort när jag blivit vuxen. Ett val jag gjort för att jag är helt övertygad om att detta är sanning, detta är äkta och riktigt.

Jag skäms inte för evangeliet (Rom 1:16)